Växtåret går mot sitt slut

Växterna börjar förbereda sig för vintern men fortfarande kan man se många i blom. Under hösten har den endemiska alvarklofibbla Crepis tectorum subsp. pumila blommat i sällan skådat antal. Dess normala blomningstid är i månadsskiftet maj-juni. Höstens värme och regn har fått den att blomma under september-oktober.

Alvarklofibbla Crepis tectorum subsp. pumila

Gullborste Galatella linosyris blommar normalt på sensommaren men denna höst verkar den ha fått fnatt och plötsligt ser jag växten på ställen där jag gått många gånger utan att se skymten av den. Ofta är det i kanten av tokfuktängen som den växer. I Norden finns den bara på Öland och Gotland.

Gullborste Galatella linosyris i bakgrunden axveronika Veronica spicata

Ytterligare en växt som blommar sent är sumpgentiana Gentianella uliginosa men till skillnad från gullborste har den inte haft något kanonår. Denna sågs i blom på schäferiängen vid Ottenby i slutet av september.

Sumpgentiana Gentianella uliginosa

Ängsvädd Succisa pratensis  blommar normalt också sent på säsongen. Men i några slåtterängar på Öland kan den ses i blom redan runt midsommar. Denna sensommar tycker jag att den varit ovanligt riklig och blommar länge.

Ängsvädd Succisa pratensis

Men alla växter må ursäkta men höstens upplevelse var ändå att hästskoräka Triops cancriformis visade sig för första gången sedan 2014. Detta levande fossil utvecklas i alvarvätar som fyllts på under eftersommaren. Många har passat på att bekanta sig med den och vid stättan till en av de lättast åtkomliga lokalerna har det alltid stått bilar när jag kört vägen mellan Stenåsa-Resmo.

Hästskoräka Triops cancriformis